Asakusa
(Scroll down for English and photos.)
Första gången jag kom till Japan, för många år sen, var det vinter och N var redan där. Efter lång flygresa via London och Seoul kom min packning aldrig med till Tokyo. Flygplatsen blev allt tommare i den sena kvällen medan många blanketter fylldes i. Till slut kom jag på flygbussen. Minns resan in genom Tokyo, neonljus, tecken, helt nytt land. N väntade på bussterminalen i det lugn som fanns långt innan mobiltelefonerna kom.
Stadsdelen Asakusa var första mötet med Japan. Mörk natt, marknadsstånden i den långa gatan stängda. Långa rader av bemålade jalusier på båda sidor, lyktor i mörkret, och längst bort templet Asakusa Kannon. Ljusen, dofterna, allt var nytt och allt var Japan. Ur en av de många upplysta automaterna i gathörnen köpte vi varmt kaffe på burk. Smög in till rummet på det lilla ryokan vi bodde på, då och på flera kommande resor. Nästa dag stod min väska på tatamimattan.
I Asakusa bor vi fortfarande när vi kommer till Tokyo. Här fanns de gamla nöjesdistrikten i början av 1900-talet, och här möter vi ett annat Tokyo än de fina varuhusen på Ginza, höghusen i Shinjuku eller teknikaffärerna i Akihabara. Husen är lägre, det är rörigare, livligare, mindre polerat. På marknaderna finns det souvenirer, men av traditionellt slag. Vi reser lätt och har vant oss vid att inte handla. Många turister besöker marknadsgatorna och templet, men det som dominerar är de andra människorna, de som lever här och de som kommer hit för att besöka templet på väg från jobbet. Doft av bränd rökelse, dovt metalliska ljud av gong gongar, entonig sång från munkar och nunnor.
Även tidigare år har vi ibland sett att människor klär sig i kimono när de ska besöka templen vid högtider, men nu har antalet kimonoklädda vid Asakusa Kannon Temple ökat markant. Det är nästan bara unga kvinnor, och så några unga män. Vi förstår inte varför. Först efter ett tag märker vi att de flesta är kinesiska turister. Kimono går att hyra per timme.
Några kvarter bakom templet finns ett gammalt nöjesfält från mitten av 1800-talet som fortfarande är aktivt, med solblekta åkattraktioner, dammar med svanbåtar och skräckkabinett från 60-talet. Här finns inga turister och alla skyltar är på japanska. Barn sitter på stora pandor som åker runt i regnet.
I Asakusa finns spår av 50-tal, med rökavdelningar på caféer (de finaste borden), jazzmusik, blänkande neon i regnvåta gator. Vart vi än åker i Tokyo återkommer vi alltid till Asakusa.
The first time I came to Japan, many years ago, it was winter and N was already there. After a long flight through London and Seoul, my bag never arrived to Tokyo. The airport became increasingly empty in the late evening while I stood at a desk filling in many forms. Finally I got to the airport bus. I remember the trip through Tokyo, neon lights, signs, a brand new country. N was waiting for me at the bus terminal calmly, long before the mobile phones arrived.
The district of Asakusa was my first meeting with Japan. Dark night, the market stalls in the long street closed. Long lines of painted shutters on both sides, lanterns in the dark, and at the end of the street the temple Asakusa Kannon. Lights, scents, everything was new and everything was Japan. From one of the many illuminated vending machines in the street corners we bought hot coffee in cans. Slipped into our room in the little ryokan where we lived, then and on several trips to come. The next day my bag was waiting outside our room.
We always live in Asakusa when we are to Tokyo. Here were the old entertainment districts in the early 1900s, and here we meet another Tokyo than the fancy department stores at Ginza, the high-rise buildings in Shinjuku or the technology shops in Akihabara. The houses are lower, it is cluttered, more lively, less polished. In the markets there are souvenirs, but of a traditional kind. We travel light and have become accustomed to not shop. Many tourists visit the market streets and the temple, but the area is dominated by the other people, those who live here and those who come here to visit the temple on their way home from work. Fragrance of burnt incense, soft metallic sounds of gong gongs, monotonous singing from monks and nuns.
Even in earlier years, we have sometimes seen people dress up in kimono to visit the temples at festivals, but now the number of kimono dressed people at Asakusa Kannon Temple has increased significantly. It is almost only young women, and a few young men. We do not understand why. Only after a while do we notice that most of them are Chinese tourists. Kimonos can be rented per hour.
A few blocks behind the temple is an old amusement park from the mid-1800s that is still active, with sun-bleached attractions, ponds with swan boats and a haunted house from the 60's. We see no overseas tourists here, all signs are in Japanese. Children sit on big pandas moving around in the rain.
In Asakusa there are traces of the 1950s, with smoking sections at cafes (the best tables), jazz music, shining neon in rainy streets. Wherever we go in Tokyo, we always return to Asakusa.
