Cultural exchange, part two
(Scroll down for English and photos.)
(För några dagar sedan)
Vi bor i en liten stad med en medeltida stadsmur och en vallgrav. Innanför murarna pågår livet, ute och inne smälter samman. Grytor kokas på koleldar, fisk steks, gurkstrimlor torkas i solen, cykelverkstäder, små verksamheter. Människor är vänligt nyfikna, och små barn fixerar oss med blicken.
I den här provinsen finns tre viktiga gravitationspunkter för kinesisk kampkonst; Shaolintemplet, Chen village och orten där Yangstilen blev till. Chen är den stil vi primärt tränar men Yangstilen föddes ur Chen. Tidigt på morgonen möter vi den lokale Yangmästaren och ett par av hans elever på torget och ovanpå stadsmuren. Han visar sin form och vi visar vår tolkning av Yang.
Vi äter för det mesta hos bekanta till våra kinesiska vänner, lokala rätter, som tillagas i det lilla köket och direkt ute på gården, under granatäppeltrödet. Där finns också en hönsbur, ibland med fåglar i, ibland, efter måltiden, inga fåglar. Rätterna är många och äts från gemensamma tallrikar.
I staden finns många små ensamma hundar och en del förvildade katter, luggslitna, snabba, med färger som smälter in i jordfärgerna på gatorna. En dag en mycket mager igelkott med långa ben på torget. En man sparkar undan den.
Beger oss till närliggande stad för ännu ett utbyte, på en stor idrottsarena i anknytning till ett annat universitet. De visar lejondans, uttrycksfullt, nästan groteskt i sin kraftfullhet. Vi gör Taijiformen, de visar sina former. Sedan push hands som tävlingsform där krafter prövas mot varandra. De presenterar två nationella mästare som får möta två av oss. Det är en improviserad vänskapsmatch som blir synnerligen fysisk. Gränsen mellan tävling och allvar är skör. Handskakningar, vänskapslöften, gruppfoto.
Sista kvällen i den lilla staden blir det fest ute på gården bakom de medeltida murarna. Det doftar varmt av kol och bittert av kinesisk sprit. Äventyren sammanfattas, alla skålar, natten är mörk och het.
(A few days ago)
We live in a small town with a medieval city wall surrounded by water. Inside the walls, where people live, indoors and outdoors merges. Stews are cooked on coal fires, fish is fried, slices of cucumber are dried in the sun. People are friendly and curious, small children stare intensely.
In this province, there are three important points of gravitation for Chinese martial art; the Shaolin temple, Chen Village and the birth of Yang style. Even if we primarily practice Chen style, the Yang style was born from Chen. Early in the morning we meet the local Yang master and some of his students on the square and on the city wall. He shows his form and we our interpretation of the Yang style.
We eat mostly at friends of our Chinese friends, local dishes, made in the small kitchen or out in the yard, under the pomegranate tree. There is also a chicken cage, sometimes with birds inside, sometimes, after meals, no birds. The dishes are many and the plates are shared.
There are many small lonely dogs in the town, and also wild cats, with quick movements and colors blending with the earth colors of the street. One day a skinny hedgehog with long legs cross the square. A man kicks it away.
We head to the nearest city for an other exchange, at a large arena next toi another university. They show lion dance, expressive, almost grotesque in its powerfulness. We do the Taiji form, they show their forms. Push hands competition, where they present two national champions to meet two from us. Improvised push hands competition which turns out very physical. The line between competition and real fight is thin. Then handshakes, promises of friendship, group photo.
On the last night in the small town, there is a barbecue in the yard behind the medieval walls. Warms smell of coal, bitter smell of Chinese liquor. Toasts, laughs, hugs. The night is dark and warm.
