Going South

(Scroll down for English text. Photos will be added las soon as we can.)

På den kinesiska landsbygden byggs det överallt. Platta fält blir snabbt nya städer. Bostadshusen är av tjugovåningstyp, i kluster om hundratal, tom yta runt dem åt alla håll. Kontorsbyggnad ned glasfasad, men storleken multiplicerad med tio på bredden och två på höjden. Höga torn med kraftledningar, låga trästolpar med gammaldags telefontrådar, fabriker på avstånd.

I trafiken tutar man, när man ska köra om, när någon är för nära, eller bara ändå. Mycket slitna och rostiga lastbilar. En med sidor av korrugerad plåt har lasten full av helt nya bilar, på en annan en noggrannt ihopsurrad hög av stålrörsstolar, på en tredje plåtskrot.

Vi är på väg söderut med buss och vet ännu mycket lite om vad resan kommer att innehålla.

Ett stort kluster höghus igen och vi ser på fönstren att alla är tomma. Vi tittar igen en stund senare, tomt. Är alla höghusen tomma? Vem ska bo där? Vad förbereder man inför? Vi vet inte.

Breda deltaliknande floder som ligger i nivå med det omgivande landskapet, känns översvämmade. Människor står längs stranden.

Det ligger ett grågult dis över landskapet som övergår i mörkare grå. Solen lyser orange och rund utan strålar som en måne.

En stor fabrik i halvmörkret, slingrande rör och skorstenar, svart skylt med lysande textstycke av kinesiska tecken i rött och gult.

Nu åker vi av från stora vägen och kör in i vad som verkar vara ett industriområde. Det är nästan mörkt, ingen gatubelysning, bara spridda ljusskyltar och enskilda strålkastare. Utanför en restaurang med blekt ljus sitter människor i mörkret och äter på orangea plaststolar. Från ett lastbilsflak, i mörkret, säljer någon apelsiner. En mormor med munskydd skjutsar ett litet barn framför sig på en moped. En liten kvällsmarknad är svagt belyst. Verkstäder fulla av många hyllor och fack helt öppna mot den mörka gatan, mycket svag belysning därinne . Någon sitter utanför och tittar på mobilen. Bilar tutar hela tiden. Nu är det månen som lyser. Den ör också orange och nästan full.

Till slut är vi framme i en ort med lång stadsmur, kantad av ljusslingor. Innanför stadsmuren, in på en bakgård, är vi väntade. Man har dukat upp en mängd rätter åt oss redan när vi kommer och det blir flera, allt lokala specialiteter. Centimetersmå fiskar i soja, ankhals, stekta gröna blad med nötter, sallad på fårmage, helstekta decimeterstora fiskar, stuvad majs med gurka, hönsfötter, pak choi med lever, rökt tofu med vårlök, mycket små räkor med gräslök och ägg och mycket annat. Lokalbefolkning kommer in och vill låta sig fotograferas med oss. När alla ätit allt de orkat och velat och skålat i lokala specialiteter är bordet ännu fullt med mat. Dags att hitta nattkvarter. När vi går ut är staden helt nedsläckt. Vi går genom helt mörka gränder och bara månen, halvt dold bakom moln, lyser upp vägen.

‍

On the Chinese countryside, they are building everywhere. Flat fields are quickly becoming new cities. The houses are typically around twenty floors, in groups of about a hundred, with empty space all around them. Office spaces with glass facades, multiplied with two in height and ten in width. High towers with power lines, and low wooden poles with telephone lines, factories in the distance.

In traffic, horns are honked, when overtaking, when another car is too close, or just anyway. An old truck with sides of corrugated rusty plate is loaded with brand new cars, another with a heap of steel pipe chairs, bound together with string, another with steel garbage.

We are on our way south with bus, and so far we know very little about what the next few days will be like.

A cluster of high rise buildings again and by the look of the windows they are all empty. We look at other houses as we drive along, empty. Are all the new buildings empty? Who is going to live there? What are they preparing for?

Wide, delta like rivers in level with the surrounding landscape, looking like they are flooded. People stand on the shores.

There is a grayish yellow fog over the landscape, and as the day fades it turns to a darker gray. The sun is orange and round with no rays, shining like a moon.

A huge factory in the dusk, winding pipes and chimneys, large black signpost with text blocks in Chinese letters, in luminous red and yellow.

We leave the high road, driving into what seems to be an industrial area. Almost dark now, no street lights, only occasional lighted signs and light beams. Outside a restaurant with a closed front, people are eating in the darkness on orange plastic chairs. From the back of a van, in the darkness, someone is selling oranges. A grandmother with a small child in front of her on a scooter. Workshops, wide open to the streets, filled with many shelves loaded with different things, very dimly lit. Outside, someone sits on a chair, looking at a mobile phone. Cars honking all the time. Now it’s the moon that shines, also orange, almost full.

Finally, we are in a town with a long city wall, lined with led light strings. Inside the city wall, at a backyard, we are expected. Three tables have been set for us, already with a lot of dishes, and more are to come, all local specialities. There is bean sprout looking tiny fishes in soy sauce, fried green leaves with nuts and a lot of garlic, duck neck, salad of sheep intestines, fried whole small fishes, stewed corn with cucumber, chicken feet, pal choi with liver, smoked tofu with spring onions, very small shrimps with eggs and leek, and much more. Local people come and want to take their picture with us. When everyone has eaten as much as they can, and toasted in local drinks, the tables are still full of food. There is time to look up our sleeping quarters. As we walk out all lights in the town have been turned off. We walk the alleys in complete darkness, only the moon, partly hidden behind clouds, give some light.