In the air
(Scroll down for English.)
Vi försökte hitta en möjlighet att komma till Japan sjövägen. Vi skulle vi behöva flyga hem till slut, men det skulle vara en intressant upplevelse att komma hela vägen till Tokyo utan att färdas i luften. Men ingenstans av olika slags fraktfartyg fanns det någon direktanslutning från Hongkong till Japan. Om vi hade tagit tåget hela vägen upp till Shanghai igen skulle det kanske varit möjligt, men både kostnaden och tiden skulle vara långt utanför våra ramar.
Konstigt att ändå vara på en flygplats efter alla dessa veckor, trångt, ovärdigt osofistikerat. Alla hostar på planet. Tycker ändå om själva flygandet, känslan av att se jorden från ovan. Ser både fiskebyn vi var i dagen innan och Buddhastatyn på berget. När vi går upp i molnen sover vi. Lågprisflyg som HK express är inte prioriterade och när vi landat får vi vänta på planet långt över en timme innan vi får en gate. Biljetter, väntan, tåg, byte, lokaltåg, och så ut i regnig Tokyokväll. Sena nudlar på litet hörnställe där man köper biljett i en automat, drygt tjugo kronor för soba med soppa med tofu.
Sover första natten högt upp med utsikt över den glittrande staden, länge, utan väckarklockor.
M gick på Konstfack med oss på 80-talet och sen dess har hennes kunskaper i svenska språket blivit bättre för varje år. Hon lyssnar dagligen på svensk radio, läser på svenska och vi skriver till varandra på svenska. M och H har varit i Sverige då och då genom åren, och vi har varit i Japan många gånger. Det är härligt att träffas igen. Vi äter i en sushibar, oändligt antal mycket små rätter, mest olika fiskar, men också manet, havssniglar, bläckfisk och sjöborre. Timmarna går medan vi pratar och återknyter.
Det är Ns födelsedag. M och H tar med oss till ett café på 46e våningen i en skyskrapa, vi dricker kaffe och det blir tårta med ljus att blåsa ut. Vi gläds åt att ha så goda vänner så långt bort, och tittar ut långt över Tokyobukten.
We tried to find a connection to Japan by sea. Not that we didn’t know that we would eventually have to fly back home, but it would be an interesting experience to get all the way to Tokyo without flying. But even though we looked at freight shops of different kinds, there were no way directly from Hong Kong to Japan. If we had taken the train all the way up to Shanghai again, it might have been possible, but the cost and the time would have been exceeding our limits by far.
It's a strange feeling to be at an airport after all these weeks. It’ feels crowded, unsophisticated. Everyone coughs on the plane. I still like seeing the earth from above. Both the fishing village we were the day before and the Buddha statue on the mountain can be seen from the plane. When we get up in the clouds, we sleep. Low-cost airlines such as HK express are not prioritized and when we land, we have to wait on the plane well over an hour before we get a gate. Tickets, waiting, trains, change, local train, and then out into the rainy Tokyo night. Late noodles at a small corner place where you buy a ticket in a vending machine, just over two dollars for soba with soup and tofu.
We sleep our first night in Tokyo in a high rise building overlooking the sparkling city, long late sleep without alarm clocks.
M went to design college with us in Stockholm in the 80s and since then her knowledge of the Swedish language has improved steadily. She listens to Swedish radio daily, reads Swedish books and we write to each other in Swedish. M and H have been in Sweden from time to time through the years, and we have been to Japan many times. It's great to see them again. We eat together in a fine sushi bar, with an infinite number of very small dishes, mostly different kinds of fish, but also jellyfish, sea snails, squid and sea urchin. The hours go while we talk and reconnect.
It's N's birthday. M and H take us to a café on the 46th floor of a skyscraper. We have coffee and there’s cake and candles to blow out. We are happy to have such good friends far away, and look out the windows far beyond the Gulf of Tokyo.