In the mountains
(Scroll down for English and photos.)
Sitter på en blöt trästock någonstans i japanska bergen. Stilla regn, men träden gör att dropparna inte når mig. Tystnad full av ljud. En bäck forsar intill mig, en fågel sjunger sånger jag aldrig hört förut. Luften mild.
Varm dag på slingrande landsvägar mellan höga skogiga berg. Trähus, fiskdammar, små grupper av ankor vilande i skuggan. Backar upp, backar ned. Stigar genom partier med hög cederskog, uråldrig skog där träden är som sagoväsen. Mörker mellan stammarna, små shintohelgedomar och boddhisattvafigurer i vittrad sten för att blidka skogens makter. Backarna är tunga i hettan, kilometrarna långa. Det finns björnar i skogarna. Överallt hänger klockor som ska ringas för att skrämma dem.
Brant vandring upp för smala stigar. Marken täckt av våta löv. Ibland trappsteg av runda stockar. Skarpa branter åt båda håll, inga räcken. Vi går på de bruna löven. Det doftar fuktigt och mörkt. Luften ovanför oss kompakt ljusgrön av hög bambu och japansk lönn. Lite svalare, så kraften är tillbaka och trapporna går lätt. En bäck porlar förbi. Stigen svänger över ett krön, och där ett vattenfall, starkt forsande vitt mot det ljusgröna. Stenfigur av sträng demon bredvid fallet. Bevakar fallet, granskar oss.
Kallt kaffe på kulturcentrum i liten stad. Bord med skrovlig plastyta, japansk schlager i bakgrunden. Ber om två bullar från disken och en stund senare kommer de invirade i plast på ett turkost fat inburna av en man i munskydd. När vi ska betala kommer långa förklaringar på japanska. Vi förstår inte, får vi inte betala? Kvinnan bakom disken pekar på en liten sparbössa. Betalningen är frivillig och pengarna går till trädplantering. Vi lägger lite extra i sparbössan.
Uppförsbacke ur ur staden. Överallt syns spår av aktiviteter, plantering, klippning av häck, lackning av bildelar, men inga människor. Som om alla gått in när vi närmade oss. In i tät vacker skog, uppåt, uppåt. En tät ljudmatta omkring oss, syrsor, cikador, grodor, olika fåglar, tävlande om att överrösta varandra. Vi är nästa ensamma i skogen. Endast enstaka gånger möter vi någon. Ändå känns det som om om någon betraktar oss. Stigen öppnar sig i en glänta och vi ser ut över staden, långt nere, och bergen. Uppe på berget bad man bergsgudarna om seger i stora slag, och bönerna blev hörda. I en glänta i skogen stannar vi länge, tränar formen. Skogen låter oss vara där, tills vidare. Molnen tätnar och mörkret börjar falla. Vi tar oss ner genom stigar i hög växtlighet och våta träbroar.
Sen kväll i Narai, gammal stad helt i trä, som kuliss ur en samuraifilm. Det regnar och luften är tung av vattendimma. Staden är nästan mörk, enstaka lyktor utanför husen reflekteras i den blanka gatan. Bakom skärmdörrar, randiga av träspjälor, lyser svaga ljus. Vatten forsar längs gatorna i skarpa diken. Ljusen blinkar vid järnvägsspåren och bommarna fälls. Ett tåg rusar förbi, en serie rutor av ljus som passerar. Över den smala floden går en rund bro med trappsteg. Under bron sitter skarpa strålkastare med orange och vitt ljus som lyser uppåt. Spindelnät mellan brospjälorna avtecknar sig starkt mot ljuset. Uppe mot träden och tvärs över den mörka dimman avtecknar sig en skugga av bron, som om hela staden varit en kuliss.
Vi tog tåg till Nagoya, tåg till Nakatsugawa och buss till Magome för att gå delar av Nakasendo trail, en gammal led som förband Kyoto och Edo (Tokyo) på 1600-talet. Vi bor på små värdshus och vandrar på dagarna. I morgon nya stigar.
Sitting on a wet log of wood somewhere in the Japanese mountains. Quiet rain, but below the trees the drops not reach me. Silence full of sound. A brook ripples beside me, a bird sings songs I have never heard before. The air is mild.
Warm day on winding country roads between high forested mountains. Wooden houses, fish ponds, small groups of ducks resting in the shade. Hills up, hills down. Walk through ancient high cedar forest, where the trees are mythological. Darkness between the trunks, small shinto shrines and bodhisattva figures in weathered stone to appease the powers of the forest. There are bears in the forests. Everywhere there are bells to ring to scare them.
Steep walk up narrow paths. The ground is covered with wet leaves. Sometimes there are steps of round logs. Sharp edges in both directions, no railings. We walk on the brown leaves. It smells damp and dark. The air above us is compact light green of high bamboo and Japanese maple. A small brook. The path turns around a crest, and there is a waterfall, high, strongly flowing white towards the light green. Stone figure of fierce demon next to the fall. Watching the fall, examining us.
Cold coffee at cultural center in a small town. Table with rough plastic surface, Japanese hit music in the background. We ask for two buns from the counter and a while later they come wrapped in plastic on a turquoise plate carried by a man in face mask. When we want to pay, there are long explanations in Japanese. We do not understand, can we not pay? The woman behind the counter points to a small money box. The payment is voluntary and the money goes to tree planting. We put some extra money in the box.
Uphill out of town. Everywhere there are traces of activities, planting, hedging, painting of car parts, but no people. It is as if everyone had left when we approached. Into dense beautiful forest, upwards, upwards. A dense sound mat around us, crickets, cicadas, frogs, various birds. We are almost alone in the forest. Only occasionally do we meet someone. Yet it feels as if someone is watching us. The path opens into a glade and we look out over the city, far down, and the mountains. Here on the mountain, the mountain gods were prayed tofor victory in great battles, and the prayers were heard. In an opening in the forest, we stay for a long time, train the form. The forest allows us to be there, until further notice. Clouds seal and darkness begins to fall. We walk down paths in high vegetation and on wet wooden bridges.
Late night in Narai, an old town with wooden houses, as from a samurai movie. It is raining and the air is heavy with water fog. The town is almost dark, single lanterns outside the houses are reflected in the shiny street. Behind screen doors, striped by wooden slats, dim light shines. Water rapids along the streets in sharp ditches. The lights are flashing at the railway tracks and the bars are lowered. A train rushes past, a series of light squares passing through. Across the narrow river, a rounded bridge with steps. Under the bridge, there are sharp headlights with orange and white light that illuminate the bridge from below. A spider web between the railings is visible against the light. Up against the trees and across the dark fog there is a shadow of the bridge, as if the whole city was a stage.
We took the train to Nagoya, train to Nakatsugawa and bus to Magome to hike part of the Nakasendo trail, an ancient trail connecting Kyoto and Edo (Tokyo) in the 17th century. We live in small inns and walk during the days. Tomorrow new paths.
