Locking the door and walking to the subway
(Scroll down for English and more pictures)
Hur mycket man än planerat för en resa är det nästan omöjligt att bli riktigt klar förrän precis då det är dags att ge sig av. Det är som om man undermedvetet drar ut planeringen så den ska fylla den tid som finns tillgänglig.
Men vi är på väg. En sval och blåsig försommardag låser vi dörren och promenerar till tunnelbanan. I de senaste veckornas förberedelser är det just detta jag sett fram emot. Ingen taxi eller flygbuss, inga resväskor, bara en vanlig dag, från ytterdörren direkt ut på resan.
Det visar sig vara Stockholm Marathon idag, och vi startar lite tidigare än först planerat. Inte helt nödvändigt visar det sig, promenaden från Slussen till färjeterminalen är lugn och nästan inga åskådare hejar på maratonlöparna. Som kontrast till lugnet ljuder energiladdad musik i mycket hög volym, hårdrock och powerballader, från ett massivt högtalarsystem längs hela kajen. Vi pratar med mannen som sköter ljudsystemet. Han har inte valt musiken, men måste stå ut med den hela dagen. Han är glad ändå, musiken hjälper löparna under en långtråkig sträcka, säger han.
På väg förbi Fotografiska museet fotograferar vi två stenormanent i fasaden, båten och tåget.
Vi är nästan ensamma i färjeterminalen, det är en lugn lördag och ingen utom vi kommer i god tid. När vi kommit ombord och tagit oss ut på däck börjar ett stilla regn. Baren på soldäck som är laddad för sommar och sol får en fridfull framtoning. Vi lämnar Stockholm i regn.
Resan har börjat, tankar på arbete och hem och oro och trötthet börjar rinna av oss, nästan omärkligt blir axlarna lättare, sinnet gladare och blicken klarare. Vi är på väg.
No matter how long you‘ve been planning, it is almost impossible to be completely ready for a trip until it’s time to go. It seems you unconsciously stretch the planning to use all time that is available.
We’re on our way. On a cloudy, cool early summer day we lock our door and walk to the subway, as any day. In preparing for our travels, this is something I’ve been looking forward to. No taxi, no suitcases, no airport shuttle, just an ordinary day with a backpack on.
It’s Stockholm Marathon today, and we make our way between the runners on the stretch along the water. Although the event itself is quiet, with very few bystanders, massive loudspeakers pump out power music at extremely loud volume. We speak to the man who manages the sound equipment. The music gives them energy he says. He has to endure it from eleven to five.
On our way past the Museum of photography we photograph two stone ornaments in the wall, the ship and the train,
We’re almost alone in the huge waiting room at the ferry terminal. No one else comes ahead of time.On the ship to Helsinki the rain comes, slowly, silently, giving the sundeck bar with its orange colored deck chairs a peaceful appearance.
Thoughts of work and home are far away now. We are slowly entering travel mode, where our minds open up and thoughts wander more freely. We’re on our way.
