Morning and night
(Scroll down for English. Photos will follow as soon as we can)
Tidig morgon i liten ort någonstans i Kina. Blek sol på nästan brungrå himmel. Utanför fönstret en byggplats med armeringsmetall som sticker upp ur den dammiga lerjorden, mycket skräp på marken. Gata med samma jord, låga hus, människor rör sig, rullar bort tyg från små gatustånd, står och pratar. Hela tiden, ungefär var tionde sekund, repeteras samma utrop från högtalare ut på gatan. Vi undrar vad hon säger. Aktiviteten ökar, barn springer över gatan, mopeder tutar, fler gatustånd öppnar. En skata flyger fram och sätter sig precis utanför det öppna fönstret, 30 cm från mig. Vi tittar på varandra.
Morgonen klarnar och hettan känns redan. Utanför huset där vi bor finns en hel rad med laddningsstationer för elcyklar längs den dammiga gatan. Klockan är redan halv åtta, bussen har kommit och vi måste vidare.
Samma kväll är vi i en stad som är riktigt stor och på väg att bli större. Vi bor i ett område där alla hus har runt 25 våningar. Här är husen befolkade, men på väg hit passerade vi flera liknande områden där husen är tomma. Med en enkel kalkyl inser vi att det finns lediga bostäder för hundratusental.
Det är inte så sent, men alldeles mörkt och fortfarande mycket varmt. Intill grannbyggnaden pågår en dansklass. Ett femtontal damer dansar koordinerat till musik från en CD-spelare. Några tittar på, barn cyklar på trehjulingar. Det hörs traditionell musik någon annanstans ifrån. Överst på husen lyser neonbokstäver, som vi inte såg förut. Jag tittar upp på himlen som är mörkt lila. Då börjar det regna.
Early morning in a village somewhere in China. Pale sun on almost grayish brown sky. Outside the window a building site, metal sticks in the dusty earth, a lot of garbage on the ground. Street with the same earth, low houses, people are moving, rolling away cloth from small market stalls, talking to each other. All the time, about every tenth second, there is a voice saying something through a loudspeaker out on the street. We have no idea what she says. There is more activity now, children run across the street, scooters are honking, more market stalls are opening. A black and white bird comes flying and sits just outside the open window, one feet away from me. We look at each other.
The morning is getting brighter and you can already feel the heat. Outside the house where we live, there is a whole line of charging stations for electrical bicycles along the dusty road. It is 7.30, the bus is here and we need to move on.
The same night we are in a city, already very big, but getting bigger. Where we live, all buildings have 25 floors. These houses are inhabited, but on our way here we passed several similar areas where the houses were empty. A quick calculation tells us that there are homes available for hundreds of thousand people.
It’s not very late but completely dark and still very hot. Next to our building there is a dance class. Around fifteen ladies are dancing coordinated to music form a small CD player. Some people watch, small children ride tricycles. Traditional music is heard from somewhere else. On the top of the buildings, there are neon signs. I look up at the sky, which is deep purple. It starts raining.