Moscow memories

(Scroll down for English and more photos.)

En människa är liten i Moskva. Gatorna är enorma, husen är både bredare och högre än vad som känns skalenligt. Det byggs mycket, allt verkar vara i rörelse.

Det är en märklig känsla att gå i en stad där man bara nästan kan läsa vad det står. Även om vi kan tillräckligt mycket kyrilliska för att kunna dechiffrera texterna finns ingen omedelbarhet.

Moskva är inte riktigt som vi föreställt oss. Det är en europeisk storstad av samma snitt som Madrid, men i en större skala, välfungerande och modern. Allt andas välstånd, ingenting är slitet eller nedgånget. Människorna är genomgående påfallande vänliga, men aldrig på ett servilt eller inställsamt sätt. Det hör till ovanligheten att någon kan engelska, och i så fall bara enstaka ord. Inte heller står det på annat språk än ryska nästan någonstans. Vi får en känsla av att vara välkomna men inte särskilt intressanta.

Röda Torget är ett så starkt varumärke att det nästan känns overkligt att stå framför Vasilijkatedralen. Torget är mycket längre men inte alls så brett som vi föreställt oss. Det pågår ett stort event av oklar anledning, med bokhandlar, författaruppläsningar och uppträdanden.

För den som inte varit där är det att rekommendera att också gå in i Vasilijkatedralen. Först tror vi bara att det är ikonutställningen i bottenvåningen, som i sig är intressant, men sen hittar vi, nästan dold, en smal och brant trappa som leder upp till andra våningen. Genom att ta sig fram genom prång och smala gångar med en labyrintisk känsla hittar man de nio katedralrummen, små med gigantisk takhöjd och bemålade väggar. Svag musik ljuder och vi letar oss runt genom rummen tills vi hittar en liten sångensemble av äldre herrar som sjunger gammal rysk sakral musik. Det är överjordiskt vackert.

Det är en behaglig och trivsam stad att vistas i. Till och med på Röda torget kan man sitta i solen i lugn och ro med en mintlemonad för femton kronor. Solen värmer men vindarna svalkar.

Det finns många parker, den fint anlagda Muzeonparken, Gorkijparken med tät växtlighet, dammar, caféer och blomsterträdgårdar. Överallt finns människor, som sitter på bänkarna och längs dammarna, promenerar, tittar på blommor, dricker kaffe. Det är lugnt och välordnat. Någon luktar på en blomma och tar ett steg upp i pionrabatten. Omedelbart kommer en vakt fram med en diskret tillsägelse och personen stiger generat tillbaka.

Vi väljer att köa i en halvtimme för att få titta på Lenin. Vet inte om det är balsameringen eller ljussättningen som gör att han förefaller självlysande. Många som passerar böjer huvudet, en del höjer en näve. Utanför står rader av statyer av stora män. Familjen som stod framför oss i kön ställer upp sig och låter sig glatt fotograferas framför statyn av Stalin.

Vid den okände soldatens grav står två vakter, och det pågår en komplicerad vaktavlösning med jämna mellanrum. Efter avslutat byte går en tredje vakt fram och ser till att allt ser rätt ut på de nya vakterna, rättar till hatt, slätar ut veck och borstar av damm på ett nästan ömsint sätt innan han går till sin egen kur en bit bort. Längs gången som leder hit finns en lång rad marmorblock med namnen inristade på de stora slagen, Odessa, Leningrad, Murmansk. Människor betraktar både vakterna och minnesstenarna med ett visst allvar. Plötsligt blåser den tredje vakten i sin visselpipa. Några människor har satt sig på en av minnesstenarna. Familjen, som befinner sig säkert 200 meter från visselpipan reagerar inte. Inom en minut har en annan vakt uppenbarat sig. Hon talar lugnt och lågmält och barnen hoppar omedelbart ned från stenen.

Zaryadyeparken är helt nyanlagd och mycket påkostad, med digitala informationsstationer och element av vild natur i kontrast till anlagda gångar i trä. En gångbro med staket av glas leder ut över floden. Över hela parken ljuder musik av Toots Thielemans. Det finns en känsla av amerikanskt femtiotal över Moskva. Modernt och positivt med stark framtidstro, men med stark prägel från en annan tid med andra värderingar.

När det börjar bli kväll ser vi nästan inga människor över trettio ute. Det är unga välklädda som går i par eller små grupper, aldrig gäng.

Vi promenerar till Yaroslavskistationen i sommarkvällsskymningen. Himlen är gul och det känns att värmen är på väg. Trots att stationen ser ut som ett mörkt sagoslott är ingången diskret och efter en enkel säkerhetskontroll är vi inne i stationshallen. Här är vi plötsligt närmare det Ryssland vi föreställt oss. Ljuset är blekt, det finns inte mycket att köpa, inga kaffekedjor eller snabbmat, men udda leksaker och presentartiklar. Rulltrappan till övervåningen är nedmonterad i småbitar och endast en trång hiss med kö kan ta oss till andra våningen, där det finns kaffe, varuautomater och väntrum. Människorna är andra här. Mitt emot oss sitter två äldre damer i långa kjolar. Till vänster en blek kvinna som äter något starkt vitlöksdoftande ur en matlåda. Kaffet vi köper är mycket svagt. Vi spanar runt och undrar vilka mer som kan tänkas ta samma tåg som oss. Vi hittar inga. Så kommer vår perrong upp på informationstavlan, Moskva-Beijing, 23.55, spår 4.

‍

A person is small in Moscow. The streets are huge, the houses are both wider and higher and seem out of scale. Everywhere new buildings projects are happening.

It is a strange feeling to walk in a city where you cannot really read the signs. Although we know enough of the Cyrillic alphabet to be able decipher the texts, there is no immediacy.

Moscow is not what we had imagined. It is a European metropolis, like Madrid, but in a larger scale. It seems well-functioning and modern with an air of prosperity, we see nothing that is worn or run down. The people are with no exception friendly, but never in a servile  or subservient way. They rarely speak English, and if they do, only a few words. Nor are signs or other texts in any other language than Russian almost anywhere. We get a feeling of being welcome but not very interesting.

The Red Square is such a strong brand that it feels almost unreal to stand in front of the Basilica Cathedral. The square is much longer but not at all as wide as we imagined. There is a big event going on for unclear reasons, with bookstores, author readings and performances.

For those who have not been there, I recommend you to visit the interior of the Basilica Cathedral. First, we think it is only the icon exhibition on the ground floor, which in itself is interesting, but then we find, almost hidden, a narrow and steep staircase that leads up to the second floor. By walking through narrow corridors with a labyrinthine feel, you find the nine cathedral rooms, small with gigantic ceiling height and painted walls. We hear a faint sound of music and find our way through the rooms until we find a small ensemble of older gentlemen singing old Russian sacred music. It's painfully beautiful.

Moscow is a pleasant city to visit. Even on the Red Square, you can sit in peacefully  with a mint lemonade for 100 rubel. (ca 2 $). The sun is warm but the winds are cool.

There are many parks, such as the nicely landscaped Muzeon Park, the Gorky Park with dense vegetation, ponds, cafes and flower gardens. Everywhere people are sitting on the benches and along the ponds, walking, watching flowers, drinking coffee. It is calm and orderly. Someone smells a flower and takes a step up in the flowerbed. Immediately a guard is there with a discreet reprimand, and the person steps back embarrassed.

We choose to queue for half an hour to look at Lenin. Don't know if it's embalmment or the lighting that makes him seem luminous. Many who pass by bend their heads, some raise a fist. Outside of the mausoleum there is a row of statues of big Russian men. The family that was before us in the queue pose smiling to be photographed in front of the statue of Stalin.

Two guards are standing at the tomb of the unknown soldier, and there is a complex changing if the guards at regular intervals. After the change is finished, a third guard walks up close to the new guard and makes sure that everything looks right, corrects the hat, smooths out the folds and brushes off the dust in an almost tender way before going to his own place a bit behind. Along the walk, there is a long line of marble blocks with the names engraved of the great battles, Odessa, Leningrad, Murmansk. People watch both the guards and the memorial stones with seriousness. Suddenly the third guard blows in his whistle. Someone has sat down on one of the memorial stones. The family, who are at least 200 meters from the whistle, do not react. Within a minute another guard has appeared. She speaks calmly and quietly and the children jump off the stone immediately.

The Zaryady Park is completely new and very lavish, with digital information stations and elements of wild nature in contrast to landscaped walkways in wood. A footbridge with glass fences leads out over the river. Throughout the park Toots Thielemans music is played. There is an air of American fifties over Moscow. Modern and positive with strong belief in the future, but with values from another time.

As the evening falls, we see almost no one over thirty outside. Young well-dressed people walk in pairs or small groups, never in larger gatherings.

We walk to the Yaroslavskij station in the summer evening twilight. The sky is yellow and you can feel the heat is on its way. Even though the station looks like a dark fairytale castle, the entrance is discreet and after a simple security control we are in the station hall. Suddenly we’re closer to the Russia we expected. The light is bleak, there is not much to buy, no coffee chains or fast food, but odd toys and gift items. The escalator to the upper floor is dismantled and only a narrow elevator with a queue can take us to the second floor, where there is coffee, vending machines and waiting rooms. The people are different here. Opposite us are two older ladies in long skirts. To the left a pale woman eating something with a very dstinct smell of garlic from a food box. The coffee we buy is very weak. We are looking around and wondering who more can possibly take the same train as us. We find none. Then our platform comes up on the information board, Moscow-Beijing, 23.55, track 4.

‍