I Hong Kong bor B och R, vänner från 80-talet då de bodde i Sverige. De har familj i Stockholm och kommer fortfarande tillbaka då och då. Vi ses också när vi är i Hong Kong. Det är annorlunda att vara på en plats där man har vänner.
Hong Kong är hett, fuktigt, tättbebyggt, kaotiskt, intensivt, engelsktalande, fullt av dofter, färger och ljud.
Victoria Park på Hong Kong-ön är centrum för demokratirörelsen i Hong Kong och ofta utgångspunkt för demonstrationerna. Här gör man också Taiji tidigt på morgnarna. Med första tunnelbanan är vi där kvart över sex. Parken är stor, runt den skyskrapor, bakom dem berg, tunga moln, gryning. På gräsplaner, gångar och under träd värmer människor upp i det svaga morgonljuset. Den aktivitet vi inte hittat i Shanghai finns här. Vi rör oss mellan olika grupper, känner igen rörelser, men inte helheten. Ingen tränar den stil vi gör. Vi väljer en öppen rund plats under träden. Våra Taijivänner har rest hem, och vi gör våra former själva. Åt alla håll pågår lugn aktivitet. En kvinna på några och åttio börjar träna en solfjädersform intill oss. Det är långa komplexa former med kraftfulla snärtar där solfjädern fälls ut och ihop. Hon gör formen lugnt och fokuserat. Efter en stund kommer en äldre man hon känner, hon fäller ihop solfjädern och de börjar spela badminton. När klockan närmar sig åtta börjar folk samla ihop sina saker, ganska skyndsamt. Vi får flera vänliga nickar och hälsningar av människor som tränat bredvid oss och följt våra rörelser med intresse och nyfikenhet. Vi dricker vårt vatten och börjar gå mot tunnelbanan. Då kommer de första dropparna. De som inte hunnit ur parken tar skydd under träden. Inom en minut häller regnet ner, skvalar, smattrar mot stenläggningen, och vi är omedelbart genomblöta. Det är vackert, storslaget och glädjen är stark.
Med våra Hong Kong-vänner sitter vi på ett tak i ett förortscentrum i Kowloon och äter i den mörka kvällen medan den fuktiga hettan långsamt avtar och stjärnorna börjar synas mellan skyskraporna. Med dem åker vi ut till Lantau Island, som är osannolikt obebyggt med skog, gröna berg och fritt kringströvande kor. Vi går på sandstränder och tittar på havet. Uppe på berget står den stora Buddhastatyn. Här finns flera tempel och ett kloster. I tät dimma blir allt mycket vackert, milt skiktat i lager av diffusering. Dimman blir till regn och fast vi skyndar är vi alldeles våta när vi kommer in för att äta i klostrets vegetariska matsal. Det är mycket kyligt av luftkonditioneringen. Vi får gula sjalar att svepa in oss i. På väg tillbaka möter vi hundratals buddhistiska nunnor på väg mot klostret.
I en liten fiskeort ligger husen pålade i vattnet. Här är enkelt, rörigt, ostrukturerat och mycket varmt. Värmen används att torka fisk, som sedan saltas. Även fiskmagar torkas och blir en exklusiv råvara. Vi dricker kallt vatten, äter glass och tittar på tidvattnet.
Middag med B och R och många av deras vänner i en stadsdel långt till öster på Hong Kong-ön, i botten av en skyskrapa. Det är en västerländsk restaurang, så alla beställer vad de själva vill ha. R frågar om jag inte vill smaka på den fiskrätt som en man jag aldrig träffat fått in. Och snart äter alla från varandras tallrikar ändå, som alltid i Kina. B och R har ordnat tårta eftersom N snart fyller år. Alla sjunger och gratulerar. Vi är helt oförberedda och blir mycket rörda och glada. Det blir levande musik, B spelar med sitt band, som han egentligen lämnat. Lär känna D, personlig och kraftfull sångerska, den karismatiska K, tidig programmerare som sett hela datautvecklingen, nu ska hon lämna sitt yrke och lära sig snickra, och många andra. När vi vandrar mot tunnelbanan i den heta natten har vi många nya vänner och invitationer att komma tillbaka.
In Hong Kong, B and R live. They are friends from the 80s when they lived in Sweden. They have family in Stockholm and still come back every now and then. We also see when we are in Hong Kong. It is different to be in a place where you have friends.
Hong Kong is hot, humid, densely populated, chaotic, intense, English-speaking, full of scents, colors and sounds.
Victoria Park at Hong Kong Island is the center of the democracy movement in Hong Kong and often the starting point for the demonstrations. Here people also do Taiji early in the mornings. With the first subway we are there at 6.15. The park is large, surrounded by skyscrapers, behind them mountains, heavy clouds, dawn. On lawns, aisles and under trees, people warm up in the bleak morning light. The activities we did not find in Shanghai is found here. We move between different groups, recognize movements, but not the whole forms. No one practices the style we do. We choose an open round place under the trees. Our Taiji friends have left Hong Kong, and we do our forms ourselves. Quiet activities are taking place in all directions. A woman over eighty starts training a fan shape next to us. There are long, complex moves with powerful lashes where the fan folds out and back again. She does her form with calm and focused movements. After a while, an older man she knows comes by. She folds up the fan and they start playing badminton. As the clock approaches eight, people begin to gather their stuff, rather quickly. We get several friendly nodds and greetings from people who trained next to us and followed our movements with interest and curiosity. We drink our water and start walking towards the subway. Then the first drops fall. Those who have not left the park take shelter under the trees. Within a minute, the rain pours down, rattles, clatters against the ground, and we are instantly soaked. It is beautiful, magnificent and the joy is strong.
With our Hong Kong friends, we sit on a roof in a suburban center in Kowloon and eat in the dark evening while the damp heat slowly fades and the stars begin to appear between the skyscrapers. With them, we go out to Lantau Island, which is unlikely unexploited with forests, green mountains and free roaming cows. We walk on sandy beaches and look at the sea. Up on the mountain is the great Buddha statue. Here are several temples and a monastery. In dense fog, everything becomes very beautiful, mildly layered in shades of diffusion. The fog turns to rain and although we hurry we are soaking wet when we come in to eat in the monastery's vegetarian dining room. With the air conditioning, it is very chilly. We get yellow shawls to wrap around us. On our way back, we meet hundreds of Buddhist nuns on their way to the monastery.
In a small fishing village, houses are built on the water, standing on poles. Houses are simple, it is messy, unstructured and very hot. The heat is used to dry fish, which are then salted. Fish maws are also dried and become an exclusive raw material. We drink cold water, eat ice cream and watch the tide coming in.
Dinner with B and R and many of their friends in a neighborhood in the far east on Hong Kong Island, on the ground floor of a skyscraper. It is a western restaurant, so everyone orders what they want. R asks if I don't want to taste the fish dish that a man I never met before ordered. And soon everyone eats from each other's plates anyway, as always in China. B and R have arranged for a birthday cake since N's birthday is soon. Everyone sings and congratulates. We are moved and happy. There is live music, B plays with his band, which he in really has left. We get to know D, a very personal and powerful singer, the charismatic K, early programmer who has seen the entire data development, now she is leaving her profession and learning carpentry, and many others. When we walk towards the subway in the hot night, we have many new friends and invitations to come back.