The first train ride
(Scroll down for English and more photos)
Redan på perrongen är det annorlunda. Framför ingången till varje vagn står en prydligt klädd person, i ljusgrå kostym med halsduk och hatt med märke. Vid vår vagn, nummer 11, står Marina, vänlig på ett sakligt vis, och ber att få titta på biljetter och pass.
Den som ska åka sovkupé mellan Helsingfors och Moskva får en vacker dukning av två flaskor vatten, en flaska pärondricka och ett rött äpple var. Bordet har duk och handduken har monogram. Marina berättar för oss hur allt fungerar, med en blandning mellan ryska, teckenspråk och några engelska ord. Tydligen ingår en måltid, förstår vi det som, och vi har att välja mellan kött eller fisk. Den beställda fiskmåltiden visar sig vara en liten assiett med panerad torsk och lite ris med ärter i, mer som ett smakprov av en måltid. Men vi får te i glas av Marina sen och äter vår finska lakrits medan vi färdas genom björkskogar och gröna ängar.
Passen åker fram många gånger. Strax efter att vi installerat oss i kupén kommer Marina och hämtar dem. Vi tror först inte vi ska få se dem förrän vi är framme, men efter en stund kommer de tillbaka, tillsammans med en kryptisk tulldeklaration med en del svårbesvarade frågor (patronym?). Lite senare på kvällen blir det finska gränsen, finska tullen, ryska tullen, ryska passpolisen, ryska tullpolisen igen. Den sista kontrollanten har en sträng uppsyn och går igenom våra pass och visum länge, noggrant. När kollegan förgäves försöker väcka en djupt sovande resenär i grannkupén drar hon lätt på ena mungipan. Sen stämplar hon pass och blanketter och går vidare. När vi närmar oss midnatt är vi i Viborg, gränsen är passerad och allt är klart. Nu är vi i Ryssland.
It’s different already on the platform. In front of each car is a properly dressed attendant, light gray suit with tie or scarf, gray hat with badge. Next to our car, number 11, is Marina, friendly in a proper manner, asking us to see our tickets and passports.
If you take the night train from Helsinki to Moscow and have your own cabin, there is a lovely table set with two bottles of water, one bottle of pear soda and a red apple for each of you. Marina explains how everything works in a mixture of Russian, sign language and very few English words. Apparently there is a meal included, and we have a choice of beef or fish. The fish meal, however, is a very small plate with some fried cod and a little rice with peas in. It is more like a sample of a dish. Marina gives us hot tea in glasses later and we eat our Finnish licorice while looking out at birch forests and green meadows.
The passports have to be brought up many times. As soon as we’ve installed ourselves, Marina comes to get them, and we doubt we will see them again before arrival. A while later they are brought back again, together with a very confusing customs declaration form, where some of the questions are difficult to answer (patronym?). Later in the evening we come to the Finnish border, the Finnish custom, the Russian custom, the Russian passport control and the Russian customs officer again. The last controller has a stern face and examines our passports and visas thoroughly for a long time. Close to midnight we are in Viborg, and the border is passed. We are in Russia.
