Short stop in Helsinki
(Scroll down for English and more pictures)
På väg från båten in på stan pratar vi om Finland. Vi har båda olika typer av avlägsna släktband hit och har båda alltid haft en svaghet för det finländska.
Eftersom resan just har börjat avstår vi från att låsa in våra ryggsäckar någonstans. De innehåller ännu ganska mycket proviant och är därför lite tyngre än optimalt, men inte värre än att det går att promenera utan större problem.
Varje gång jag varit i Helsingfors hittills har det varit väldigt kallt, antingen vinter eller kylig vår. Idag småregnar det och är lite kyligt. Efter att ha gått längs Esplanaden, kollat in stationen, Stockmanns varuhus och Marimekko och växlat ryska pengar av en utomordentligt trevlig och personlig växlingskontorsanställd hittar vi till ett jugendcafé med stora läderfåtöljer och takmålningar där vi värmer upp oss.
Att resa med allt man behöver i en ryggsäck är att alltid vara medveten om vädret. Att bli genomblöt utan att ha möjlighet att torka är inte bra. När vi kommer ut igen är det sol. Vattnet blänker, staden öppnar upp sig och det sommar-Helsingfors som jag aldrig sett förut uppenbarar sig. Helsingfors är inte Stockholm. De öppna ytorna är större, gatorna mer självsäkra i sin sträckning, luften är klarare, närheten till Ryssland och Östeuropa är påtaglig, staden är vacker men inte insmickrande, en stad med integritet.
Vi drar oss tillbaka mot stationen. De fyra statyerna, lyktbärarna, utanför Saarinens stationshus har hädiskt nog försetts med blåvita halsdukar och blå pappershattar med texten Kiitos. Vi drar oss dunkelt till minnes att Finland vunnit något nyligen, men är så sportsligt obildade att vi måste googla innan vi förstår att de sensationellt nog vunnit hela hockey-VM, med Kanada som finalmotståndare.
Det går bra att sitta med utsikt mot spåren i den milda värmen och titta på resenärer och besökare och mycket små hundar. Det doftar av blommor och jordgubbar. Snart är vi på väg igen.
Walking from the ship to town, we talk about Finland. We share a soft spot for the Finnish, both with different kinds of distant family connections to the country.
It’s only the second day of our traveling, and we decide not to deposit our backpacks. They contain quite a lot of provisions, and are a bit heavier than would have been ideal, but not worse than allowing us to walk around freely.
So far, I’ve only experienced Helsinki in very cold weather, in mid winter or chilly spring. Today it is cool and drizzling and we soon find an Art Deco coffeehouse with leather chairs and and ceiling paintings where we can stay dry. Traveling light, you have to be cautious about weather conditions. Getting soaked with no possibility to dry up is bad.
When we get out again it’s sunny, almost warm. Summer Helsinki is opening up. Helsinki is not Stockholm. The open spaces are wider, the streets longer, the air is clear and the closeness to Russia and Eastern Europe is apparent. The town is beautiful but with integrity.
At last, we head towards the central station, a heavy granite building designed by Eliel Saarinen in 1909. The four large stone figures at the entrance are decorated with blue and white scarves and blue paper hats with the text Kiitos (Thank you). We remember vaguely that we heard of Finland winning something, but are so unfamiliar with the sports world that we have to search the internet to learn that Finland have just won the world championship in ice-hockey, sensationally conquering Canada in the finals.
We sit with a view of the tracks in the warm afternoon, watching travelers and visitors and very small dogs. There is a smell of flowers and strawberries. Soon we’re on our way again.
