Train again
(Scroll down for English.)
Åker genom Kina i mörker. Mjuka silhuetter av träd och hus. Himlen skiftande mellan gråviolett, orangegrå och nästan svart. Vi har släckt och tittar ut, lyssnar på musik, Americana som märkligt nog passar till det mörka landskapet. Kina är inte riktigt vad vi väntat oss. Tåget skakar lugnt. Vi pratar om resande och hur det påverkar en att resa. På det lilla bordet ligger en vit duk och där står en termos. Än så länge är vi ensamma i fyrabäddskupén, undrar om vi blir det hela natten. Det är svalt i kupén, nästan rått. Vi letar fram varma kläder.
Vi är på väg till Shanghai till Hong Kong. Det är ett äldre tåg, inte särskilt snabbt. Nitton timmar behövs för att ta sig hela sträckan. För en stund sen var vi i restaurangvagnen. Mannen mitt emot oss är från Shanghai men bor i Hong Kong. Under hela vårt samtal böjer han då och då på huvudet och spottar. Högen av fiskben på hans assiett växer. När vi fått vår mat, också fisk, är det gott, men så mycket ben att det nästan inte går att äta. Det är fint att vara på tåg igen, märkligt välbekant med det lilla bordet, termosen, gardinerna, även om de är gula här.
För två dagar sen gjorde vi en annan tågresa, ungefär lika lång, drygt 120 mil, mellan Beijing och Shanghai. Då med snabbtåg, på fyra och en halv timme.
Det finns flera tågstationer i Shanghai. Att vi inte skulle resa från samma som vi kommit till, en bit utanför staden, förstår vi inte förrän vi redan är där. Hittar engelskspråkiga personer och får besked om tunnelbanelinjer. En timme senare är vi på rätt ställe, mycket varma och glada att ha varit ute i god tid.
Vi har kommit in i en ny del av resan. Lämnade Beijing och nya vänner efter intensiva veckor. Vi räknar med att träffa dem igen, i Finland, Sverige eller någon annanstans. B, som blev en särskilt god vän, undervisar i Taiji i södra Frankrike. Efter sextio bestämde hon sig för att inte låta resande vara ett problem. På låg budget tillbringar hon mycket tid i olika delar av världen, men mest Kina. Hon stannade kvar i Beijing när vi reste. Två Taijivänner följer med oss några dagar till.
Nu har vi lämnat Shanghai. Dagarna där var en alldeles egen upplevelse.
We travel through China in darkness. Soft silhouettes of trees and houses. Sky shifting between gray-violet, orange-gray and almost black. We have turned off the lights and look out. There is music, Americana, which goes well with the dark landscape. China has not been what we expected. The train shakes softly. We talk about traveling, and how it affects you. On the small table there is a white table-cloth and a thermos flask. So far, we are alone in our 4-berth cabin. We wonder if people will come in the night. It is cool, damp. We find warm clothes.
We're on our way from Shanghai to Hong Kong, which will take nineteen hours. In the dining car, we met a Shanghai born man living in Hong Kong. All through our conversation, now and again he bends his head and spits. The pile of fishbones on his plate grows. When we get our food, also fish, the taste is good, but there is so much bones it is almost impossible to eat. We like being on a train again. The table, the thermos flask and the curtains, though yellow here, feel familiar.
A few days ago we did another train trip, about as long as this, between Beijing and Shanghai. With the high speed train the trip was four and a half hours.
There is more than one train station in Shanghai. That our train didn't leave from the same station we arrived to, some distance out form the city, was not clear to us until we were already there. We find English speaking people and finds our about metro lines. One hour later we are at the right place, warm and happy that we started early.
A new part of our trip has started. We left Beijing and new friends after intense weeks. We will meet again, in Finland, Sweden or elsewhere. B, who became a very good friend, is Taiji teacher in south France. After sixty she decided not to let traveling be a problem. On a low budget she spends much time in other parts of the world, mostly China. She will stay on after we left. Two Taiji friends Are with us a few more days.
Now we've left Shanghai. The days there was an experience of its own.